Att bygga upp ett liv och att äntligen bli värdigt bemött

Inlägget är skrivet av Anna Nyström - bloggare hos Attention Stockholm. Läs mer om Anna här >>

“Man kan aldrig hitta en arbetsplats som passar en perfekt! Min kollega har svårt att gå och jag har xx (hen nämner en fysiskt funktionsnedsättning)!”

Så inleds mötet med arbetsförmedlaren på avdelningen för personer med funktionshinder när vi ses första gången. Jag blir helt ställd och vet inte vad jag ska säga. Jag trodde jag hade kommit till ett ställe där jag skulle få förståelse, hjälp och stöd – inte bli tillrättavisad när jag berättar om mina psykiska svårigheter och diagnoser! Jag upplevde det som att hen ville sätta mig på plats direkt, av någon anledning som jag inte kan förstå.

När jag vid ett (!) tillfälle inte svarade i telefon när arbetsförmedlaren ringde mig, så kontaktade hen min handläggare på försäkringskassan och sa att jag inte skulle klara av en praktik eftersom jag inte kunde svara i telefon (!!).

När jag en annan gång avbokade ett möte på grund av att jag insåg att jag inte orkade med att gå till arbetsförmedlingen samma dag som jag hade ett inbokat läkarbesök, så sa hon något i stil med: “då får du väl fixa en praktikplats själv”.

Jag kan dra ännu fler exempel, men jag vill inte tänka för mycket på det. Det gör för ont. Jag kände att arbetsförmedlaren tyckte att man skulle ta ungefär vilken praktikplats som helst även om den inte passade en, och bara vara glad och tacksam.

Som ni nog förstår så var jag tvungen att avbryta den här kontakten, för den blev en stor fara för mitt mående efter månader av skrik, gråt och ångest hemma på grund av hur arbetsförmedlaren behandlade mig. 

Jag förstår inte hur detta bemötande och synsätt kan förekomma på en enhet som vänder sig till personer med funktionsnedsättning och som är i behov av extra stöd för att vi inte mår bra! Hade de haft tillräcklig kunskap om NPF hade de väl förstått att deras bemötande inte leder till något bra för någon och att det verkligen inte leder till det som är arbetsförmedlingens mål – att komma närmare arbetsmarknaden och ett ”riktigt” jobb. Det är som att siffror, regler och kostnader står i vägen för att se människan.

Under den här tiden var det svårt för mig att upprätthålla mitt människovärde, och inte känna mig som skräp och en parasit på samhället.

candle 335965 960 720

Idag har jag haft turen att genom en daglig verksamhet i kommunen få en arbetsträningsplats på ett arkiv.

Min arbetskonsulent på den dagliga verksamheten har från första början lyssnat på mig, respekterat mig för den jag är, stöttat, varit förstående och alltid gått att föra ett givande samtal med. På den här verksamheten lägger de tid och energi på att lära känna oss som går där, för att kunna hitta en arbetsplats som passar oss som de individer – med både tillgångar och svårigheter – vi är.

Äntligen blir jag värdigt bemött! Skillnaden mot bemötandet på arbetsförmedlingen är enorm.

Utöver en fungerande arbetsträning genom den dagliga verksamheten och allt positivt arbetskonsulentens bemötandet fört med sig, så finns det andra delar som också har hjälpt mig att få tillbaka hoppet om mig själv och mitt värde som människa. Delar som tillsammans bildar ett liv som jag hoppas och tror att jag kan leva utan att det känns för kämpigt eller meningslöst. Jag försöker gå från att överleva till att leva! Det är inte alltid lätt, utan ovant och lätt att gå vilse i alla val och beslut. Att gå från att överleva till att leva och att känna mer hopp i tillvaron beskriver jag i mina dikter nedan.

---

Överleva eller leva?

Gå från att överleva till att leva

förut har det bara handlat om att klara av dagen

men nu behöver jag ett fungerande liv

bygga en tillvaro av ingenting

skapa min egen mening

----

Och

Och livet kom till mig åter

ännu en sommar

jag kommer att överleva

 

Fler blogginlägg av Anna:

En diagnos kastad i ansiktet: Om att lämnas ensam med förvirring och ångest efter en utredning

Panikångest: förstörda tonår och skräcken över att inte förstå vad som händer med kroppen

Att förlora sin identitet och tvingas hitta en ny väg

Det som har varit bra i psykiatrin och som hjälpt mig framåt på min nya väg

Kampen mot psykiatrin: Att överleva läkarbesök

Anna bloggar om psykisk ohälsa och sin väg mot att må bättre

Skriv ut