AST står för autismspektrumtillstånd och är en neuropsykiatrisk funktionsvariation. Det innebär en annorlunda hjärnfunktion, och beror på genetiska och biologiska faktorer. En annorlunda perception hör till, och funktioner som påverkas är emotion, social kognition, motorik, språk samt exekutiva funktioner.

Det finns mycket fördomar om autism, och många med diagnosen blir missförstådda. På grund av deras naturliga ärlighet och raka sätt att vara, misstolkar omgivningen oftast dem. Autism innebär inte endast svårigheter, utan även många styrkor. Kreativitet, hyperfokus samt deras naturliga förmåga att tänka utanför boxen.

Jag har en förmåga att säga som det faktiskt är utan att släta över det. Vilket många gånger tolkas som oförskämdhet. Genom åren har jag blivit bättre på att inte alltid säga allting, och kanske linda in vissa saker så att det låter bättre. Men det är som att gå emot en inre klocka. Varför inte bara säga som det är? Jag tycker det är jobbigt att folk oftast inte säger som det är, utan det ska lindas in något så förbaskat!

Som autistisk är det så lätt att bli missförstådd. Man är rak och säger som det är, men det uppfattas som otrevligt, när ens tanke inte alls var menat som något elakt. Tvärtom.

Det är flest pojkar än flickor som upptäcks och diagnosticeras. Vilket gör att flickorna hamnar i skymundan, och går obemärkta förbi. Flickor med AST har inte lika tydliga symtom. De kamouflerar sig oftast, vilket gör att de smälter lättare in bland sina jämnåriga, och blir då svårare att upptäcka.

Det är en stor sorg att dessa flickor inte upptäcks i tid. Oftast har de gått odiagnostiserade större delen av sina liv. Vilket lett till att man missat att ge dem den hjälpen som de skulle behövt. Detta får oerhörda konsekvenser för flickorna. Det leder inte sällan till ett livslångt utanförskap och ett sårat människoliv. Därför är det så oerhört viktigt att vi fångar upp dessa flickor så tidigt som det går. Så inte fler ska behöva utstå den vanmakt och utanförskap som dagens vuxna kvinnor fått vara med om.

Jag kan önska att jag hade blivit utredd och fått den hjälpen som jag behövde redan i lågstadiet. Det hade besparat mig många år av självhat och okunskap från omgivningen. Jag hade sluppit vara så vilsen som jag varit i hela mitt liv. Att jag fick autismdiagnosen är som att jag hitta hem. Jag är mer stabil idag.

Det är så oerhört viktigt att skolan och arbetsmarknaden får kunskap om dessa diagnoser och därmed förhoppningsvis blir öppnare för oss människor med olika funktionsvariationer. Vi har mycket att tillföra – och framförallt så vill vi jobba. Det är så synd att många är så rädda för det annorlunda.

Drömmen om en framtid

Idag arbetstränar jag på ett bokförlag och får syssla med sådant jag bara kunde drömma om innan. Skrivande är en stor passion och det får jag göra varje dag. Under min sjukskrivning startade jag en blogg där jag skriver om min autismdiagnos och psykiska ohälsa. När jag ser tillbaka på hur mitt liv var för bara några månader sedan, så har det förändrats något enormt. Till det bättre.

Ända sedan jag fick min autism diagnos, så känns det som att livet lättat lite för mig. Livet är fortfarande upp och ner (som livet ska vara), men på det stora hela är det mycket bättre. Jag lär känna mig själv och börjar förstå mig själv mer och mer. Jag drömmer om att få jobba med skrivande, såsom bloggande, skriva artiklar och liknande. Att nå ut med min kunskap och bekämpa orättvisor mot oss med diagnoser.

Bild: Pixabay