Det som har varit bra i psykiatrin och som hjälpt mig framåt på min nya väg

Inlägget är skrivet av Anna.

 

"Gud, vad du har kämpat länge!"

Det är några av de första orden som hon säger till mig, och jag blir så överraskad. En läkare som har läst min journal och tagit till sig vad det står – och dessutom uttrycker empati och intresse för mig! Jag vet inte om förvåningen eller glädjen är störst. Jag har hunnit träffa på många läkare i psykiatrin och i stort sett alltid gått från besöken med så mycket ångest och uppgivenhet i halsen så att jag nästan kvävts. Därför är känslorna av förvåning och glädje stora över hennes varma bemötande!

 

Tänk att det skulle behöva ta åtta år av kämpande inom psykiatrin för att hitta henne, läkaren med stort L (vi kan kalla henne för L). Runt, runt under åtta år på olika mottagningar i halva Stockholms län och få diverse kränkande kommentarer och bemötande för att till slut mer eller mindre ger upp hoppet om att någonsin träffa en bra läkare. 

heart 762564 960 720

När jag äntligen träffar L har jag många gånger drömt om att träffa en läkare som behandlar mig med empati och respekt, och som har viljan och intresset att hjälpa mig att må bättre. Många är de morgnar då jag vaknat och känt besvikelsen i hela kroppen över att det bara var en dröm.

 

Redan vid första besöket har L förstått att jag har det väldigt svårt och brottas med ångest, uppgivenhet och deppighet. Hon förstår att jag har kämpat länge och att jag inte orkar slåss mot psykiatrin och läkarna mer. 

Att de flesta av de mediciner hon föreslår och som jag testar inte fungerar, utan oftare ger mig läskiga biverkningar, spelar inte så stor roll eftersom det är hennes sätt att stötta mig och få mig att få tillbaka hoppet om mig själv som hjälper mig ur det värsta mörkret. Vi träffas under en period regelbundet och nästan varje vecka (!) för att hon ska lära känna mig och förstå mig. Är hon fullbokad en vecka så bokar hon in mig på sin lunch (!!) så att vi hinner träffas.

 

L:s bemötande och empati fick mig att må mycket bättre och jag kände för första gången hos en läkare att jag har ett värde som en person bakom diagnoser och mediciner. En patient tillika person som är värd att stötta och hjälpa och inte bara kasta tillbaka ut i mörkret jag komner från.

 

Fokuset i kontakten med L låg inte på mediciner, utan på våra möten som gav mig mycket. Hos L satt jag oräkneliga gånger och grät och berättade om min tidigare erfarenheter av psykiatrin, och utredningar som gjorts på sätt som bara fokuserat på mina problem och tryckt mig ännu längre ner. Även fast det inte hade med henne att göra och inte ens utspelat sig på den mottagningen hon jobbade på, så kunde hon ödmjukt be om ursäkt å hela läkarkårens vägnar.

 

Hennes förmåga och sätt att se på saker ur patientens perspektiv hjälpte mig att må bättre. Äntligen en läkare som inte har en massa prestige och aldrig kan erkänna att de eller annan personal i psykiatrin kan göra fel! 

L tyckte precis som jag att psykiatrin är långt ifrån perfekt, och hon uppmuntrade mig till att fortsätta driva kampen för en bättre vård. Det gjorde jag – genom att ge ut min bok, starta min facebook-sida och börja blogga här!

 

Att få ha kontakt med L gav mig tillbaka mitt värde som individ, och min självkänsla har sedan dess blivit starkare och starkare.

Tyvärr slutade L på min mottagning i somras och saknaden är såklart stor. Allt bra har ett slut! Även fast jag inte kan träffa denna fina person något mer, så är jag glad för de patienter som har haft och har turen att få ha henne som sin läkare.

Skriv ut E-post

Att förlora sin identitet och tvingas hitta en ny väg

Som jag skrev i mitt förra inlägg kände jag mig illa behandlad när jag gjorde min neuropsykiatriska utredning. Jag upplevde inte att psykologen och läkaren förstod mig, och jag fick inte resultatet presenterat för mig på något schysst sätt. Istället fick jag en chock av att läsa en massa saker som jag inte alls kände igen mig i när papprena kom hem i brevlådan. Det gör fortfarande ont att tänka på! 

Utredningen och att få aspergerdiagnos förstörde en stor del av min självkänsla och raserade min identitet. Jag var 23 år och visste inte vem jag var. 

Att skriva, särskilt dikter, har varit ett sätt för mig att överleva. Ett sätt att få ur mig känslorna och hantera ångesten. Omvandla jobbiga erfarenheter och tankar till något som ligger utanför mig själv, som andra kan relatera till och hitta stöd och tröst i. Därför betyder min bok Kan jag få låna någon annans liv? Kampen mot psykiatrin så mycket för mig!

Efter att jag fick diagnosen har jag känt att personer inom vården har använt min diagnos mot mig, som ett sätt att inte behöva ta mina upplevelser och känslor på allvar. När jag berättade om mina hemska erfarenheter av tidigare bemötande i psykiatrin på en ny mottagning (som dessutom är särskilt inriktad på personer med autismspektrumtillstånd!), fick jag inget stöd. Istället kände jag att deras förklaring till det tidigare dåliga bemötandet endast låg hos mig och min diagnos. Jag kände mig inte sedd som den person jag är bakom diagnoser och symptom!

Min dikt handlar om just det:

----

Asperger

Att bli beskriven enligt en mall

utan nyanser

analyseras in i minsta del

tolkas som någon jag inte är 

och att alltid kunna få det jag säger kastat tillbaka på mig

med förklaringen att allt bara var ett missförstånd

----

När tiden gick kunde jag ta till mig min diagnos, som jag nu tycker stämmer, även fast utredningen gjordes på ett dåligt och slarvigt sätt. Jag borde dock ha fått resultatet av utredningen presenterat för mig på ett mer respektfullt sätt! Dessutom hade jag behövt få mer stöd och hjälp för att ta mig vidare i livet. 

Det verkar som att de tror att bara diagnosen i sig gör att man mår bättre. Får man ingen hjälp att förstå eller acceptera sig själv, så känns det meningslöst att ha kämpat sig igenom en lång utredning! Det kommer jag att skriva mer om i senare blogginlägg. 

Känslan när jag fick diagnosen men ingen vidare hjälp har jag också skrivit om i en av mina dikter:

----

Färdigdiagnostiserad

Tankar utan struktur

panik som inte får existera längre

eftersom den tiden ska vara förbi

eftersom jag är färdigutredd

färdigdiagnostiserad

förväntas kunna leva 

----

Det är trist att många inte vet så mycket om autismspektrumtillstånd, utan ser en stereotyp framför sig när de hör orden asperger eller autism. En person som sällan duschar, sitter klistrad vid sin dator och är ointresserad av socialt umgänge. 

Även jag och min familj hade den här okunskapen när jag fick diagnosen. Därför var det ännu svårare för mig att ta till mig diagnosen, eftersom jag inte stämmer in på den stereotypa bilden. Jag blev tvungen att möta folks okunskap och fördomar, och behövde ofta förklara mycket för att kunna bli förstådd. Så är det fortfarande, även om jag försöker omge mig med människor som har genuin förståelse och en icke-dömande attityd.

Jag önskar att jag hade fått diagnosen som barn och kunnat få förståelse för mig och mina svårigheter – framför allt från mig själv. Mina krav på mig har varit skyhöga och jag har jämfört mig med andra, med resultatet att jag har känt mig värdelös. 

Nu har jag hittat en ny väg som jag tror kommer att leda mig åt rätt håll i livet. Jag har börjat se mina starka sidor och tillgångar, och att det finns en plats för mig därute. Jag har svårigheter, men jag är inte dålig eller fel!

face 66317 960 720

Texten är skriven av Anna. Presentation av Anna hittar ni här >>

Skriv ut E-post

Anna bloggar om psykisk ohälsa och sin väg mot att må bättre

Hej!

Jag heter Anna och är 30 år. Sedan barnsben har jag älskat att skriva och läsa, och som åttaåring skrev jag min första bok som jag döpte till Den magiska kappan

22 år senare, alltså förra året, gav jag ut min debutbok: diktsamlingen Kan jag få låna någon annans liv? Kampen mot psykiatrin. Boken betyder mycket för mig, och skapandet av den har hjälpt mig mot bättre psykisk hälsa och att läka efter kämpandet mot psykiatrin. 

 

För mig har psykiatrin varit som ett lotteri. Har du tur och vinner högsta vinsten i psykiatrilotteriet så får du hjälp och stöd, men har du otur drar du en nitlott och får ingen vettig hjälp. Jag har mest dragit nitlotter. 

Empati och intresse för mig som person bakom mediciner och diagnoser från läkare, psykologer och annan vårdpersonal har saknats under min väg genom psykiatrin. 

 

Sakta men säkert har jag förstått att felet ligger hos psykiatrin – inte hos mig. När du redan har psykisk ohälsa ska du inte behöva bli nedtryckt ännu längre av dem som ska hjälpa dig. 

 

I samband med utgivningen av boken startade jag en facebook-sida med samma namn som boken, för att kunna nå ut till andra med liknande tankar och erfarenheter som jag. Där har jag märkt att jag är långtifrån ensam om att ha blivit oempatiskt och rentav respektlöst bemött i psykiatrin. När man redan mår dåligt tvingas man slåss mot läkare och annan vårdpersonal för att bli behandlad på ett värdigt sätt och få den hjälp man har rätt till! 

 

Att göra en neuropsykiatrisk utredning utgjorde tyvärr inte något undantag till det här bemötandet. Jag upplevde inte att de som gjorde utredningen förstod mig och jag fick inte resultatet presenterat för mig på något schysst sätt, utan jag fick en chock av att läsa en massa saker som jag inte alls kände igen mig i när papprena kom hem i brevlådan.

 

När tiden gick kunde jag dock ta till mig min diagnos, som jag nu tycker stämmer även fast utredningen gjordes på ett dåligt och slarvigt sätt. Efter utredningen läste jag många böcker och hittade information på nätet om tjejer med asperger, vilket gav mig förståelse för mig själv. 

 

När jag inte skriver eller slåss mot psykiatrin och psykisk ohälsa, tycker jag om att lära mig mer om språk och kriminologi, titta på konst och testa nya vegorestauranger. 

 

Det ska bli kul att blogga på Attention och dela med mig av tankar och erfarenheter av psykiatrin, diagnostisering och psykisk ohälsa. Hoppas ni vill följa mig i mitt bloggande och på min väg mot att må bättre! 2019 kanske är året då jag (och ni som också kämpar) vinner mot psykiatrin?!

 

Anna20160729 155414

Skriv ut E-post

Träning och fysisk aktivitet

Igår hade vi temakväll med temat träning och fysisk aktivitet. En del ville ha tips om hur man kommer igång med träning och några ville bli inspirerade och få nya idéer på vad och hur man kan träna. De flesta känner till att träning och fysisk aktivitet är bra för oss, oavsett om man har NPF eller inte. Det förebygger och hjälper oss att hantera stress, ångest och rastlöshet och gör också att vi får bättre koncentrationsförmåga. Trots att vi vet det så är det för väldigt många svårt att komma igång och sedan fortsätta träna på en lagom nivå utan att det går till överdrift eller att man slutar helt.

Under temakvällen delades det massvis med tips och bra idéer som rör träning. I det här inlägget har vi sammanställt strategier så att fler kan få möjlighet att ta del av dem och kanske få en idé eller inspiration om hur man själv kan förhålla sig till träning och motion.

I princip alla råd och idéer i denna text handlar om att komma igång med träning och att hitta motivation att fortsätta. För dig som istället kanske har svårt att inte träna för mycket – kom ihåg att dessa råd främst handlar om att komma igång med träning.

 

Att komma igång

Lägg ribban på en lagom nivå

Begär minsta möjliga av dig själv, så blir det lättare att komma igång. Om du undviker att göra träningen till något stort som kommer vara dyrt, tidskrävande och jobbigt, så blir det enklare att komma igång. Om målsättningen är att du tex 3 gånger per vecka ska byta om och gå ut och vara ute och promenera i minst 1 minut, så kanske motståndet till att testa känns mindre? När du väl är ute är det oftast inte så farligt utan då kanske det blir längre än 1 minut. Men klarar du 1 minut och sen går in, så har du klarat uppgiften och kan bocka för att du gjort det du tänkt. Heja dig, du är på god väg att få in en träningsrutin!

Gör det enkelt

Krångla inte till det. Gör det enkelt och använd det du redan har om det känns stort och dyrt att köpa gymkort eller boka in dig på någon gruppträning. Om du har cykel, ta cykelturer. Simma i sjön på sommaren.

Förbered träningen så att det blir lätt att komma iväg. Packa träningsväskan i förväg!

Du kan promenera eller cykla i din vanliga kläder. En hel del träning och motion behöver du ingen utrustning eller träningskläder för att genomföra. För en del känns del enklare om man slipper momenten att kanske köpa träningskläder, packa väska och byta om, utan bara använda det man har och som blir enkelt.

Träna hemma! Det finns massor med instruktionsvideos på Youtube:

https://www.youtube.com/results?search_query=hemmaträning

Vardagsmotion

  • Gå av bussen eller tåget en station för tidigt och få en lite längre promenad hem.
  • Om du har kontorsarbete, stå upp och arbeta istället för att sitta.
  • Boka in gående möten. Mötena blir kanske mer produktiva eftersom ni samtidigt rör på er och så får du in motionen på köpet.
  • Umgås med vänner genom att träna ihop, eller gå en promenad och prata istället för att sitta och fika.
  • Köp en smartwatch som påminner dig om att resa på dig om du ofta är stillasittande, som räknar steg och som hejar på dig när du når dina mål.

 

Motivation

Projektträning

Om det känns omotiverande att träna utan mål eller utan att se något slut kanske projektträning kan vara något? Hitta ett projekt som innebär fysisk aktivitet, som att åka Vasaloppet eller bestiga ett berg. Omge dig med andra som vill samma sak, om du vill ha kollektiv ”draghjälp” och träna för att klara ditt projekt.

Lär dig något nytt

Istället för att tänka att du ska träna så kan du lära dig någonting nytt och få träning på köpet. Kanske vore det intressant att lära sig självförsvar, någon spännande dansstil eller att rida? Under tiden du övar och lär dig, rent tekniskt, så kommer du också att få fysisk aktivitet utan att du kanske tänker på det.

Mätbara mål

En del motiveras av att ha ett mål man jobbar mot. Tänk på att sätta mål som känns så utmanande att det blir lite kittlande och spännande men så att det är god chans att du klarar det. Att klara sina mål är viktigt för motivationen för många! Särskilt i början. Stegräknare kan vara ett verktyg för att motivera dig att röra dig i vardagen.

Kryss-schema

Gör ett schema med vad du tänkt träna och när. Skriv upp det och gör rutor som du kan kryssa i när du genomfört det. För en del kan det vara mer motiverande att få kryssa i rutan att man gjort det man tänkt, än den effekt träningen har på sikt. Det blir en direkt feedback och belöning, att få kryssa i rutan!

Läs en bok eller lyssna på podcast om träning

Förhoppningsvis kan det ge dig inspiration och nya idéer som kanske kan ge dig motivation om att komma igång.

Här finns en lista på podcasts om träning:

https://www.sportamore.se/magazine/sport-traning/8-peppande-poddar-om-traning-halsa/

Ha på dig träningskläder i vardagen

Att ha på sig träningskläder kan göra att steget till att faktiskt träna känns enklare. Kanske får du också mer lust till träning om du har träningskläder på dig och börjar se dig själv som en ”sportig” person. Kanske får du en träningsrelaterad kommentar av någon som ser att du har träningskläder och helt plötsligt så har du gjort träningen till en del av din vardag och då kanske det till och med känns roligt att faktiskt träna.

Spelifiering

Rör på dig genom olika spel. Spela Pokemon Go eller bli jagad av zombies på din löptur med zombie-run.

Appen zombies run-game:

https://zombiesrungame.com

Pokemon Go:

https://www.pokemongo.com/en-us/

Rasta hundar

Har du inte en egen hund som behöver rastas och gå promenader så kan du hjälpa andra att rasta deras hundar. Då får du både motion, lite press på att komma ut eftersom du bokat in dig på att rasta någons hund samt hjälper en hundägare. Det finns appar där man kan boka in sig för att rasta andras hundar, tex DogBuddy:

https://se.dogbuddy.com/bli-hundpassare

Anmäl dig till ett motionslopp eller träningsevenemang

Träna i lag

Anmäl dig till ett korpen-lag:

http://www.korpen.se

Upptäck nya platser genom att promenera eller jogga

Om du reser mycket, så kan du använda resandet som en motivator för att träna. Att jogga eller promenera är ett bra sätt att upptäcka nya platser på. Kom ihåg att packa med sköna skor när du reser bort.

 

Att fortsätta träna

Boka in dig på något där andra förväntar att du kommer

Boka in dig på pass, eller träna i ett lag eller i ett sammanhang där du förväntas delta. Det kan vara lättare att komma över tröskeln och bara börja om man känner att andra väntar på en.

Träna med en kompis eller personlig tränare

Det blir roligare och lättare att komma iväg om du bokat in träningen med någon. Här finns en lista över personliga tränare i Sverige:

https://www.personlig-tranare.se

 

Hur får man tid till träning?

  • Planera in träningen i förväg istället för att vänta på att det ska bli tid över för träning.
  • Träna på lunchen.
  • Satsa på vardagsmotion och på att lägga ribban lågt – hellre lite träning än ingen.

 

Olika träningsformer man kan testa

  • Dans

https://www.kurser.se/kurs/danskurs-stockholm

  • Yoga
  • Simning

http://www.stockholm.se/KulturFritid/Simma-och-trana/Simma/Simhallar/Alla-vara-simhallar/

  • Cykling

http://www.walkinstockholm.se/walkinstockholm/extern/cykla-i-stockholm.htm

  • Promenader

https://www.visitstockholm.com/sv/se--gora/aktiviteter/vandringsleder/

  • Bowling
  • Thaiboxning
  • Thai chi
  • Qi gong
  • Lindy hopp (dans)

https://www.kurser.se/kurs/lindy-hop

  • Styrketräning

http://www.stockholm.se/KulturFritid/Simma-och-trana/Trana-inomhus/Gym/

  • Innebandy
  • Fotboll
  • Löpning

http://www.stockholm.se/KulturFritid/Simma-och-trana/Trana-utomhus/Motionsspar/

  • Boxning
  • Skidor, utförsåkning

https://www.flottsbro.se/sv/vinter

  • Längdskidåkning

https://www.skidspar.se

  • Skridskor

http://www.stockholm.se/-/Serviceenhetsdetaljer/?enhet=8a02e80789844dd386192708511d1cc2

 

sport 927759 1920

Skriv ut E-post

Prioritera och planera

Har du svårt att prioritera och planera? 
Då kanske den här lilla "hjälp-lappen" kan vara något för dig. Elin, som är administratör i Attention Stockholm, har den hängande vid sitt skrivbord - för att enkelt kunna planera och prioritera sina arbetsuppgifter. 

Skärmavbild 2018 12 10 kl. 10.18.10

Det hela baseras på två enkla frågeställningar:


1. Hur viktigt är det?

Svarsalternativ:
Nice = det vore trevligt/bra om uppgiften gjordes (alltså inget måste)
Need = det behöver göras förr eller senare, men kanske inte superviktigt
Must = måste göras, viktigt!

 

2. Finns det en deadline?

Svarsalternativ:
Tidskritiskt = inom de närmsta dagarna
Inte tidskritiskt = längre fram i tiden

 

Utifrån de två frågorna kan vi alltså få reda på hur vi ska planera uppgiften. 

Ett exempel: Uppgiften är att betala räkningar.

1. Hur viktigt är det?

-> Must, det är jätteviktigt!

2. Finns det en deadline?

-> Ja, de ska betalas inom två dagar. 

Uppgiften är alltså både tidskritisk och brådskande och enligt hjälp-lappen ska jag då göra uppgiften nu, så snart som möjligt. Hade deadline däremot varit om två veckor skulle jag istället hamnat i den gröna rutan "planera in" och kanske ställt ett larm i telefonen.

Ladda ner som pdf här:

pdfPriogrid.pdf

Ladda ner som word-dokument (bra ifall du vill göra ändringar i dokumentet så att det passar dig. Kanske föredrar du andra ord eller andra färger) här:

docxpriogrid.docx

Skriv ut E-post

Kontakta oss

Telefon:
08-410 885 60

Telefontid:
OBS! Den 27/5 utgår telefontiden men ni är välkomna att mejla till info@attention-stockholm.se!

Måndagar 12.30-14.30  
(ej röd dag)

Vi svarar på frågor om vår verksamhet och om föreläsningar.


Post- och besöksadress:
Attention Stockholm
Wennerbergsgatan 1, 1 tr ned
112 58 Stockholm

Från slutet av maj har vi träffar i både vår nya och gamla lokal. Adress till nya lokalen:
Folkungagatan 122, våning 5
116 30 Stockholm

E-post:
info@attention-stockholm.se

Organisationsnummer:
802438-7394

BankGiro:
227-5253

Vanliga frågor (FAQ)

Läs våra vanliga frågor och svar HÄR >>

Har du en fråga som inte står med där?
Mejla till oss på info@attention-stockholm.se


Frågor kring rättigheter eller stöd 

Vi erbjuder personlig rådgivning kring rättigheter och stöd via vår
medlemsrådgivning som samordnas av Attention Stockholms län.

Kontakta Attention Stockholms län för att boka tid HÄR >>


Frågor om medlemskap

Medlemsregistret hanteras av vårt riksförbund. Vill du fråga om medlemskap eller uppdatera dina uppgifter i ditt medlemskap så ta direkt kontakt med dem.

Kontakta Riksförbundet Attention rörande medlemskap HÄR >>

Medlemsverksamhet

För barn, ungdom och
ung vuxen >>

För vuxen med egen NPF >>

För närstående >>


Är du yrkesverksam?

Läs mer om vad vi kan erbjuda HÄR >>

Följ oss här

Hemsidan
Läs om vår verksamhet, anmäl dig till våra aktiviteter, se datum och detaljer för varje träff eller grupp, bli medlem och läs i vår blogg.

Facebook
Följ våra sidor (Attention Stockholm och Attention UNG) för att se när vi har nya träffar och föreläsningar. Få bra tips och intressanta länkar om NPF.

Bloggen
Läs inlägg med inifrånperspektiv skrivna av medlemmar i Attention Stockholm. Du hittar länken till bloggen uppe i huvudmenyn. Vill du bidra? Ta kontakt med oss!

Nyhetsbrev
Ett mejl om vad som är på gång i föreningen. Skickas till medlemmar samt de som anmält intresse via hemsidan.

Medlemsutskick
Ett mejl med aktuell info om vår verskamhet men även annat av medlemsintresse. Skickas utifrån kontaktuppgifter i medlemsregistret. 


Har du förslag på en annan kanal vi borde använda? Mejla till oss på info@attention-stockholm.se